Lomma kommun

E-tjänster

Use Google to translate the web. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Här lever sjöhästens släktingar

Sjöhästens släktingar, kantnålfiskarna, lever i de gröna ålgräsängarna. De simmar som sjöhästen, med kroppen upprätt, och använder sin snabelliknande mun för att suga i sig fiskyngel och små kräftdjur.

Hos kantnålfiskar råder ombytta roller, här är det pappan som är gravid! Honorna lägger nämligen sina ägg i en hudficka på hanens mage och hanen vårdar sedan äggen tills de kläcks. Den vanligaste kantnålfisken i Öresund är tångsnällan, men här finns också större och mindre kantnål.

Vid parningsdansen slingrar sig honan och hanens stjärtar runt varandra. Honan för då över ägg till en hudpåse på hanens buk. En hane får ofta ägg från flera honor. Hos kantnålfiskarna är det honorna som konkurrerar om hanarnas gunst. Dominanta honor kan hindra sina medsystrars fortplantning, och honorna är större och mer färggranna än hanarna. Hanen befruktar sedan de 50-100 äggen med sina spermier i hudpåsen, och är gravid i 4-5 veckor innan äggen kläcks. Efter att de nyfödda kantnålfiskarna lämnat hanens hudpåse kan honorna åter börja lämna av nya ägg för befruktning.

Tångsnällan

Tångsnällan är en dålig simmare och kan därför inte fly undan ett rovdjur. Den är istället väl kamouflerad och litar på att inte bli upptäckt. Ofta står den rakt upp med huvudet uppåt och slingrar stjärten runt ett ålgräsblad. Tångsnällan kan ändra sin färg så att den både till form och färg liknar ålgräsbladen runt omkring. Den simmar stående i vattnet både framlänges och baklänges genom att snabbt röra sin ryggfena.

Tångsnällan liknar ålgräsbladen och inte sällan, när man kikar ner i ett ålgräsbälte, kan det finnas flera tångsnällor där utan att synas. De har kamouflerat sig.

Kamouflage

Djur lever i en farlig värld och varje dag utspelas en ständig kamp om överlevnad. Det råder ett intrikat samspel mellan bytesdjur och rovdjur, och båda har, under evolutionens gång, utvecklat anpassningar som hjälpt dem att överleva. Bytesdjur har utvecklat olika anpassningar som hjälper dem undvika att upptäckas eller kännas igen av rovdjur.

Ett kamouflage hos djur är en skyddande förklädnad som gör att dessa undgår att upptäckas. Genom kamouflage sammansmälter djurets färg och form med omgivningens. Kamouflaget kan förstärkas genom streckade eller fläckiga mönster, som ögat förlänger, och får att smälta samman med bakgrundens strukturer. Var djuret börjar och slutar blir svårt för ett jagande djur att se.

En iögonfallande kroppskugga kan upphäva kamouflageeffekten. Ljuset kommer vanligen uppifrån och skapar en skugga på djurets undersida. För att motverka denna effekt förekommer motskuggning hos framför allt ryggradsdjur genom att de är mörka på ryggen och ljusa på buken. Hos andra djur, till exempel insekter och bottenlevande vattendjur, förekommer platta utskott och avplanad kroppsform som reducerar skuggan. Motskuggning är exempelvis vanligt hos många rovfiskar som kan dra fördel av detta när de skall smyga sig på en intet ont anande måltid nere på bottnen.

  • Ingen giltig användare vald.

Sidansvarig: Helena Björn
Senast uppdaterad: 2017-07-11