Fornhistoria

Lomma kommun domineras av sin över två mil långa och vackra kuststräcka, vilken utgörs av en långgrund strand mot Öresund. Lommabukten tillsammans med de många kustnära vattenområdena har oerhört stor betydelse för livet i havet och för bland annat det rika fågellivet. Det finns också flertalet värdefulla natur- och grönområden i kommunen, och i kulturlandskapet som omger oss står viktiga delar av vår historia skriven.

Landskapet präglar utvecklingen

Avsmältningen av inlandsisen medförde att en stor mängd smältvatten frigjordes vilket i sin tur bidrog till en kraftigt förhöjd strandlinje. De högsta punkterna i Lomma kommun blev synliga ovanför havsytan för ca 13 200 år sedan. De fysiska förutsättningarna som finns i landskapet har i flera avseenden präglat ekonomin och landskapsutvecklingen.

I de äldsta lantmäterikartorna från 1700-talet kan man tydligt härleda markanvändningen i landskapet till landskapets geologi och lokala klimatologiska förutsättningar. Naturlandskapet har också styrt industrisamhällets utveckling, tex den så kallade Lommalerans betydelse för tegelindustrin.

En av Skånes tre äldsta städer

Lomma, som är ett gammalt tegelbruks- och fiskesamhälle, omnämnes redan 1085 i den danske kungen Knut den Heliges gåvobrev där han donerar sina egendomar till S:t Laurentiuskyrkan i Lund (föregångaren till Lunds domkyrka). De annuali pecunia que datur pro aresis in lumaby tres marce. De eadem pecunia in helsingaburg tres marce. De areis lunde xx marce et l na det vill säga Av den årliga penning som gives för tomterna i Lomma (Lumaby) 3 mark. Av samma penning i Helsingborg 3 mark. Av tomterna i Lund 21 mark.

Den så kallade tomtskatten är densamma som den så kallade midsommargälden, det vill säga en skatt som erlades av städerna vid midsommarstid. Lomma är därmed en av Skånes tre äldsta städer jämte Lund och Helsingborg. Skånes kulturella centrum låg på den tiden på Lundaslätten, vars livsnerv var Höje å och Lödde å och de transporter som kunde göras på vattendragen.

Vikingar i farten både i Borgeby och Lomma

Borgeby slott, som har anor från tidig medeltid, har även hyst en vikingatida trelleborg som lät anläggas av kung Harald Blåtand Gormsson. Även i Lomma har det funnits vikingatida bebyggelse och i äldre kartmaterial syns en halvcirkelformad försvarsvall i Lomma. Vallen syns också på 1763 års detaljkarta över området samt på Skånska rekognoseringskartan från 1810. År 1732 betecknas vallen som "synes warit en wall i gl. Krigtijder" respektive en "gl. Wall upkastat i uhrmines tider". Vallen kan således inte dateras, men kan hypotetiskt antas vara en parallell till den vallanläggning som finns vid Kävlingeån strax väster om Löddeköpinge. Denna vall omgav en marknadsplats från äldre delen av vikingatiden och en liknande datering och funktion kan vara aktuell för Lommas vall.

Den vikingatida anläggningen i Borgeby har daterats till ca 980. Till skillnad från andra s.k. trelleborgar förblev Borgeby bebyggd även efter Harald Blåtands tid och någon gång kring 1050 ersätts denna med en medeltida efterföljare. Det medeltida Borgebys byggherre och ägare var med största sannolikhet den danska kungen.

Fynd av mynt och myntvågar visar att Borgeby med all sannolikhet hade privilegiet att prägla mynt. Detta faktum, Borgebys strategiska läge samt dess vikingatida föregångare är tydliga tecken på att Borgeby under lång tid var ett centrum för den styrande makten i både ekonomiskt, socialt och strategiskt avseende.

Lomma - hamn till Uppåkra

Arkeologer och historiker ser idag Lomma som hamn till Uppåkra. Det senaste decenniet har Sveriges och Skånes historia skrivits om och platsen för Uppåkra räknas idag som Skandinaviens största, fyndrikaste och mest långvariga järnåldersstad. På denna plats har det funnits en stadsliknande bebyggelse där verksamhet har försiggått under en period som sträcker sig över mer än ett årtusende, från cirka 100 f. Kr. till cirka 1000 e. Kr. I närheten av Uppåkra löper en väg ut mot Lomma i väster. En vägförbindelse till Lomma var av största vikt för Uppåkra och kan antas ha fortsatt över Höjeå och vidare mot Löddeköpinge och den handels- och hantverksplats som fanns där.

I Uppåkra har man funnit en mängd lämningar av hus och gårdar. Bland dessa en unik byggnad som genom sin säregna konstruktion, sin långa livstid och sina uppseendeväckande fynd, kommit att få beteckningen kulthus eller ceremonihus.

Uppåkra och Lund existerade under lång tid samtidigt men till skillnad från Uppåkra, som vuxit fram under århundraden, så var Lund en direkt anlagd stad initierad av kungamakten och kyrkan. Man kan förmoda att det är genom grundandet av Lund som den danska kungamakten och den kristna kyrkan på allvar etablerar sina maktpositioner i Skåne. Borgeby förblev ärkebiskopsborg fram till reformationen 1536.

Tillsammans med bland andra Dalby, blir Lund ett av åtta biskopssäten i Danmark under mitten av 1000-talet. År 1104 utnämns Lund till ärkebiskopssäte över hela Norden och vid samma tid börjar man bygget av en imponerande katedral i sten, den nuvarande domkyrkan.

Samtidigt som Lund blev ärkesäte för Norden skänktes Borgeby till den nye ärkebiskopen, troligen som en storstilad invigningsgåva. Borgeby var, tillsammans med Lundagård (borgen runt Lunds domkyrka) och Hammershus på Bornholm ärkebiskopen av Lund starkaste fästen.

Text sammanställd av Stellan Nordahl

  • Ingen giltig användare vald.

Sidansvarig: Anna Ågren

Senast uppdaterad: