Hur fungerar utjämningssystemet?

Kommunerna ansvarar idag för en rad olika samhällsåtaganden. Förutsättningar för att bedriva verksamheten varierar mellan landets kommuner beroende på bland annat åldersstruktur, geografiskt läge och glesbygdsgrad men även beroende på befolkningens skattekraft.

För att utjämna dessa skillnader, utifrån principen att verksamheter ska bedrivas likvärdigt över hela landet, finns generella system för både inkomst- och kostnadsutjämning. I praktiken innebär det att alla kommuner och landsting, efter utjämning, ska kunna erbjuda en verksamhet på en genomsnittlig kostnadsnivå – givet strukturella förhållanden i respektive kommun/landsting.

  • Inkomstutjämning, som avser utjämna för skillnader i skattekraft och därmed möjligheten att finansiera verksamhet.
  • Kostnadsutjämning, som avser utjämna för sådana skillnader i kostnadstryck mellan kommuner och landsting som beror på skillnader i demografi, gles bebyggelse och andra strukturella förhållanden.
  • Strukturbidrag, som består av tidigare stats- och utjämningsbidrag av regionalpolitisk betydelse.
  • Införandebidrag, som avser mildra de negativa effekterna vid större förändringar i utjämningssystemet genom att åstadkomma en gradvis anpassning till nya bidrags- och avgiftsnivåer.
  • Regleringsbidrag/-avgift, som är lika med skillnaden mellan av riksdagen anvisade medel och ovanstående fyra delposter.

(Texten ovan är delvis hämtad från SOU 2018:74, Lite mer lika, Översyn av kostnadsutjämningen för kommuner och landsting)

Kontaktuppgifter

Marcus Nilsson

Ekonomichef

Sidansvarig: Marcus Nilsson
Senast uppdaterad: 2020-03-02